Som varandes 50 år har jag hunnit prova många olika saker i livet, och jag tror inte jag har haft lätt
för något. Ordet talang betyder i grund och botten att man har lätt för saker, en fallenhet, och det har inte jag.
Det tog lång tid för mig att lära mig stå på ett par slalomskidor, och skridskor blev det aldrig någon riktig ordning på.
Allting som jag gör hyfsat bra har jag också gjort väldigt mycket, och det gäller inte inte bara fysiska aktiviteter utan även annat i livet.
Jag är kort och gott talanglös. Och visst kan jag känna ett sting av avundsjuka när jag ser andra som har så lätt för vissa saker. De börjar med någon ny aktiviteter och bara ramlar in i det som om de aldrig gjort något annat. Under tiden ser jag ut som en clown och kämpar och sliter med de mest grundläggande sakerna som ska utföras.
Ett bra exempel är när jag fick en inbjudan av Hans Stipek på MestUte att följa med på en kajakkurs i Mälaren. Jag var den enda som lyckades välta kajaken - två gånger. Det betyder inte att jag inte kommer att kunna klara att paddla kajak i framtiden, men min väg till att bli en stabil kajakpaddlare är kanske längre än för många andra.
Och det är egentligen det som är poängen. Därför att träning slår alltid talang. Och nu är jag visserligen talanglös som tävlingsmänniska också. När jag tävlar, vilket nästan uteslutande har varit med hästar så har alltid målsättningen varit att prestera bra utifrån min och hästens egna förutsättningar, inte vinna över någon annan. Och visst kan tävlingsdjävulen flyga i mig också, men oftast ytterst flyktigt.
Talang är att ha en begåvning, och det i sig är bara positivt. Se det som ett försprång mot alla andra. Men oavsett hur mycket talang du än har är det träningen som kommer att göra att du blir bra på något, oavsett vad det gäller i livet.
Är du sedan som jag, så kommer du att vara tvungen att utsätta dig för olika situationer där du gör bort dig. Eftersom jag gillar att testa nya saker gör jag bort mig hela tiden. Ibland ger det lite blåmärken och ett stukat självförtroende, men jag har nog aldrig ångrat att jag provat eller ens gjort bort mig.
Tvärtom har det gett mig en massa erfarenheter och kunskaper som jag inte hade haft annars. Vad andra tycker? Ja, det får ju någonstans stå för dem, men väldigt många visar uppskattning för att jag faktiskt vågar prova saker som jag bevisligen suger på. Så i väldigt mångas ögon gör jag kanske inte bort mig alls.
Det finns någon undersökning som visat att om du tränar på något varje dag i x-antal timmar så kommer du efter fem år att vara makalöst duktig på det, oavsett vad det är. Jag har för mig att undersökningen gällde musikinstrument, men att det skulle gå att överföra på i princip allt.
Utifrån det perspektivet så är entusiasm och intresse betydligt viktigare än talang om du vill bli bra på något.
Så mina råd, utan att det kanske egentligen är värt så mycket, är.
1. Ge inte upp.
2. Var beredd att göra bort dig, det är inte bara ok utan ibland också nödvändigt för att komma vidare.
3. Behåll glädjen i det du gör.