De verkliga hjältarnas blogg

Den här bloggen kommer att vara en hängställe för alla oss som inte har möjlighet att vandra på Svalbard och kramas med isbjörnar, som inte orkar simma över Östersjön med en cykel på ryggen och sedan trampa till Peking. Eller blir nedsläppta från helikopter i Sahara, nakna och endast utrustade med en plastgaffel för att överleva i 90 dagar, eller klättrar upp på K2 innan lunch och tar Mount Everest på eftermiddagen.
Vi, alltså egentligen 99 procent av alla sysslar med friluftsliv, är kanske både fnissade åt och kraftigt underskattade.
Det är exempelvis Kalle som drömmer om en ny skaljacka för 4000 spänn men istället går och köper en storpack blöjor, välling och nya galonisar till barnen som växer alldeles för fort och en regnjacka på rea som får funka i skogen tillsammans med den gamla fliströjan.
Det är Stina, som tar bussen till ändhållplatsen med sina barn och går ner i skogen där för att leta lite kantareller och grilla lite korv.
Det är Pelle och Karin som letar grejor på Tradera och Blocket för att ha råd att komma iväg till Grövelsjön några dagar.
Det är Sten som drömmer om det stora äventyret, men inte kommer iväg eftersom han är en ansvarsfull person med familj.

Det är, kort sagt, alla vi som kämpar, gnetar och sparar för att vi längtar så otroligt mycket efter den där lägerelden med kaffepannan, det enkla, otvungna, stressbefriade som det faktiskt innebär att få vara ute i skogen, på fjället, i en kajak eller vad det nu är som vi längtar efter.
Och till skillnad från de där jag räknade upp i början av bloggen (ingen skugga må falla på dem, de vet bara inte vad "tufft" betyder) så är det vi alla som är de verkliga hjältarna.
Jag menar, hur många har inte känt att de borde få en OS-guldmedalj när de lyckats få iväg en treåring till dagis i tid trots att man försov sig? Eller när man lyckats betala alla räkningar och har 1500 spänn över att köpa mat för och sedan fixar det fram till nästa lön? Eller, när man som vi gjorde senast, bestämmer på fredagsmorgonen att vi ska dra till Tivedens Nationalpark på eftermiddagen, jobbar till lunch, kompar, packar barn, tre hundar plus alla grejor, kommer iväg och lyckas få tältet uppslaget innan mörkret. Min fru och jag gör inte "high fives" men där och då, när kaffepannan stod och puttrade på trangiaköket, så hade vi kunnat gjort en hel segerdans.
Och det som händer oss vanliga människor i det läget, det som aldrig verkar hända de där som är sponsrade och planerar sina resor minutiöst i ett år samt tränar upp sig innan de ger sig av, det är att vi glömde både tändare och tändstickor. Den för en gångs skulle nystädade bilen gav heller ingen hjälp. Av en ren tillfällighet hade jag dock lagt ner ett tändstål för 29.90 som jag impulsköpt när jag letade packremmar. Och kanske var det därför som vi ville göra en av mänsklighetens äldsta segerdanser, vi hade eld (nåja, gasollåga)!
Så om vi berättar lite om oss själva då i korthet. Familjen består av mig, min fru och vår dotter Mina som snart fyller fyra, helgbarnen Saga och Simon, tre hundar, tre katter, sex hästar och ett par får. Som ni förstår är vi lantisar och friluftslivet kommer därför av sig självt så fort vi öppnar dörren. Jag ska återkomma om skillnaden mellan lantisar och stadsmänniskor i ett inlägg längre fram.
Så skog och friluftsliv tillhör i många avseenden vår vardag. Vi har dock vanliga arbeten med de vanliga kraven på effektivitet och produktivitet.

När min fru fick nog av att jobba heltid som chef och dessutom läsa på heltid bestämde hon sig för att gå Camino Frances, eller Camino de Santiago de Compostela i Spanien och jag hängde på tillsammans med vår dotter. Hundarna fick stanna hemma. Ni kan läsa mer om den vandringen här.
När vi alla fall närmade oss slutet så insåg vi att vi ville fortsätta vandra i Sverige när vi kom hem, gärna längre sträckor och gärna med övernattningar. Då blir det ganska naturligt att man kommer in på tält, sovsäck, campinggrejor och allt det där. Det mesta hade vi redan, men alltefter som har vi kompletterat utrustningen med nya prylar eller bytt sånt som varit utslitet eller inte fungerat tillräckligt bra.
Det här bloggen kommer att handla mycket om prylar och våra äventyr tillsammans med dem, och det kommer att vara väldigt mycket om hur de fungerade under verkligt tuffa förhållanden! Jag menar, base camp på Mount Everest i all ära men våra grejor ska hålla för barn och hundar samt den hantering det innebär när saker måste stuvas undan, tas fram, fraktas och fixas med.
Förutom att jag de senaste 25 åren av mitt liv jobbat med att testa och analysera prylar så är det här tänkt som en väldigt vardagsnära friluftsblogg. Häng med oss på våra äventyr, låt dig inspireras, återkoppla och gör det som passar dig. Väl mött!