Den naturliga kopplingen

Jag har verkligen brottats med den här bloggen, kanske just för att hela min inställning till friluftsliv är så dubbel. Jag bor ju "mitt i spenaten", om jag går 20 meter från dörren så är jag i skogen och jag ser inga grannar från verandan. Så varför ska jag ut och tälta eller vandra?

En god vän sedan många år är urstockholmare och har länge varit engagerad i scouterna via sina barn. Där träffade han likasinnade pappor, som då gjorde lite sidoutflykter och jag blev inbjuden.
Och jag kan säga rakt av att jag var mycket frestad att hänga på, men tröskeln var för hög.

Orsaken var att jag inte var bekväm med konceptet. För konceptet är "storstadsbo ger sig ut med tält och coola prylar för att uppleva naturen". Jag är inte storstadsbo. Jag hade inte coola prylar (det har väl ändrat sig lite nu). Jag (intalade mig att jag) behövde inte uppleva naturen från en lägerplats när jag kunde ta en köksstol och sätta mig på gräsmattan och uppleva samma sak.

Och detta är sant alltihop, utom det sista argumentet då. Jag hade nämligen en längtan att komma ut och hitta en avslappnad relation till naturen. Varför? Ja, som lantis handlar relationen till naturen väldigt mycket om olika former av prestation. Vi plockar blåbär, lingon, svamp och annat, jag jagar och fiskar. Vi bygger hagar för våra djur, fäller träd för vinterns ved osv. Men att bara vara...

Och för några dagar sedan fick jag faktiskt svaret på detta. Jag gjorde research för en artikel om grön rehabilitering och ringde för att tala med Patrik Grahn, professor vid Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, som forskat om just detta. Behandlingsformen som kallas Grön Terapi går ut på att man låter människor med stressrelaterade sjukdomar befinna sig i olika "grön rum" och miljöer i både trädgårdar, parker eller ute i skogen.

Och det vet ju alla som gått en skogspromenad att det påverkar oss positivt på olika sätt, men hur? I USA finns det en nästan 100 år lång tradition av att behandla olika stressrelaterade sjukdomar, inte minst PTST, med hjälp av naturupplevelser och trädgårdar men däremot väldigt lite forskning på området.

Att tälta i november kan verka som en dålig idé. Det är mörkt, trist, ganska kallt (kom snö på natten)  men var faktiskt en fantastiskt trevlig upplevelse. Kanske för att vi blev så "instängda" i den mörka naturen och avskärmade från allt annat. 

Patrik Grahn snubblade över det här när han jobbade som landskapsarkitekt på Lunds kommun och skulle utvärdera behovet av parker i stadsmiljön. Helt plötsligt insåg han hur människor använde parkerna för att barn skulle bli lugnare, eller äldre med demens skulle minnas bättre. Hur kom det sig? Och gick det att belägga rent vetenskapligt?

Det visade sig att det gick. Kanske inte exakt hur det går till, inte än i alla fall, men en mängd studier gav exakt samma svar. Inte minst Patrik Grahns egna studier på Alnarp, där de skapat en terapiträdgård som under flera år tagit emot människor med olika stressrelaterade sjukdomar, ger ett mycket tydligt svar. Naturen läker oss.

Och nu är jag kanske inte trasig i den bemärkelsen, men jag tror inte heller att det är det som är grejen. Naturen påverkar oss helt enkelt på en rad olika sätt, därför att våra hjärnor är programmerade att relatera till den, söka skydd och föda genom den och interagera med den på så många olika sätt.

Just nu läser jag Karin Bojs bok "Min europeiska familj, de senaste 54000 åren". Karin Bojs är vetenskapsjournalist på Dagens Nyheter, och sammanfattar egentligen den forskning som finns om oss européer, hur vi kom hit och hur vi levt fram till nu, genom att undersöka sitt eget DNA. Mycket intressant och spännande bok, dessutom välskriven.

Här framkommer en del intressanta saker även ur denna aspekt. Vi moderna människor, även om vi räknar ett par tusen år tillbaka i tiden och klumpar ihop det till en egen tidsålder, har bara befunnit oss här en kort period. Det finns mänskliga kulturer som levt i tiotusentals år här i Europa med omnejd. Oftast mer nomadiska kulturer, som följt bytesdjur, årstider eller något annat.

En intressant detalj är att dessa släktingar till oss ville ha sydvästläge med utsikt över vatten när de valde lägerplats, precis samma läge som idag är mest attraktivt för lägenheter och tomter när vi moderna människor ska välja "lägerplats".

Och vi kan väl konstatera att vi i alla fall under 53000 år har levt i symbios med naturen i Europa och innan dess i Afrika. Kort sagt, hur långt bakåt vi räknar beror på hur vi väljer att se på oss själva som varelser, men modern vetenskap visar att vi har djupare och starkare band till naturen än vad vårt intellekt kanske uppfattar eller förstår.

Vårt välbefinnande är alltså knutet till naturen på ett plan än så länge svårligen låter sig beskrivas i ord, men där vi som biologiska varelser reagerar på naturen vilket kan läka oss eller bara skapa välbefinnande. Alltså behöver även jag som lantis umgås med naturen på naturens villkor, eftersom mitt övriga umgänge med den präglas av min moderna livsstil.

Och missförstå mig rätt. Att fiska, jaga eller plocka bär kan fylla exakt samma funktion. Det handlar nog mer om ifall man tillåter det att göra det eller inte. Men när man sitter på en lägerplats i skogen och faktiskt inte kan göra något annat än att stirra in i den öppna elden, ja då tar urmänniskan i oss över på ett naturligt sätt, anknyter till naturen runt oss och den livgivande elden och gör oss hela.

Och jag ska villigt erkänna att jag varit ganska nedlåtande mot den här hipsterflugan med bushcraft. För en väldigt pragmatisk människa som mig, som gjort upp eld i spöregn sedan innan jag var tonåring, så kändes det väldigt "vildmarksliv för folk på Södermalm". Ytterligare en påhittad upplevelsegrej för att fylla deras tomma själar. Men jag har tänkt om.

Bushcraft kan vara den mest tydliga kopplingen till vår önskan att förena oss med vårt ursprung som finns idag. Och jag tror att det faktiskt är precis det det handlar om, även om de som buschcraftar inte alltid är så medvetna om det kanske.

Så där har ni det jag tror är förklaringen till varför jag, som bor flera mil från närmaste gatlykta, faktiskt vill ta mitt tält och ge mig ut i skogen. En önskan jag därmed tror att jag i någon bemärkelse delar med alla människor på denna jord. Därifrån skulle vi då kunna utveckla detta mot hur vi bäst ska bo och leva, eller varför vi förstör den natur som vi är kopplade så starkt till, men det får i så fall bli en annan blogg.